Och nu då?

I dag kom gråten. Som en fet jävla käftsmäll. Jag var och kollade på kök i dag. Nu jävlar ska jag ha en diskmaskin. Om jag måste fortsätta diska måste jag skjuta mig, och det skulle bli så äckligt så jag köper en diskmaskin. Säljaren hette Felix och sålde på mig allt möjligt.. En spis, en kyl/frys och en diskmaskin. En diskmaskin som har ett speciellt för att diska glas. Efter alla fester jag ska ha. Frysen hade ett eget litet fack för is, för alla fester jag ska ha. As if. Hahaha, hur som. Det skulle kunna hända nu. Jag ska bara ringa Anders rörmokare och elsnubbe som ska reka och förbereda saker. Och kolla faser (ni vet trefas och sånt...) sen jävlar.... :) Hur som. När jag klev ut från affären så kom den. Käftsmällen. Jag stod vid busshållplatsen, med utsikten att åka hem själv, till en tom lägenhet (min tonåring lever livet...) och vara hemma, själv. Då kom tårarna. I panik ringde jag A-M. Kära A-M svarade: "Kom. Jag har vin." Tack, tack, tack söta vännen! Du har räddat min dag. När jag satt där, gråtandes och snorandes så ringde han... Speciell... Han ville inget. Eller allt. Jag vet inte. Jag saknar honom så jag tror jag ska gå sönder. Eller så har jag redan gått sönder och det är därför det gör så ont....

Hur som. I dag hände nåt riktigt, riktigt roligt - Hoppas jag! Jag mailade svar på en annons på en som sökte medryttare för nån månad sen, och i dag svarade hon och vill att jag ska träffa henne och hästen! Han heter Duke och är ett 6-årigt fullblod som bor i Bollstanäs! Om det känns bra, vill hon att jag ska rida honom 2-3 dagar i veckan!!!! Tjohoooo! Hoppas, hoppas, hoppas att får bli min!

Nu tänker jag mig att jag ska låta glädjen över det här, överskugga det andra. Jag kanska ska spä på det med tankar på njutningen jag hade i går? ;)

So long. /A