Fina fina Domino och jag var ett litet team i går. Med betoning på litet. Domino är en ponny och det var tryggt att få skumpa runt på en liten kotte bland alla storisar i går. Han var helt överlycklig när jag stannade utanför ridhuset och lät honom titta och frusta i snön, och försökte sen slicka av snön som fastnat på mulen! Sötaste söta!
När jag, Je och Pe var på väg hem, så stod vi på busshållplatsen och då började det ringa i en mobiltelefon. Alla tittade på varandra och frågade är det din? Nä, nä och nä. Så blev det tyst. Så började det ringa igen. Men, är det inte din? Nä. Tyst. Då bestämde vi oss för att om det ringer igen så måste vi kolla efter den. Då låg den ute på vägen i snögloppet. Jag svarade och då var det han som ägde telefonen och han blev helt glad för att vi letat upp den så nu kommer han och hämtar den här på jobbet endera dan. :) Konstigt förresten att telefonen fungerade för den var helt täckt av snö, rena turen att den låg med displayen uppåt så vi såg hur den lyste genom snön...
Det var tyst och lugnt hemma i går, städerskan hade varit där också. Det har varit tokmysigt att ha syster och syskonbarn på besök, men det är bara att konstatera att 6 personer i en etta på 35 kvm är för många... :) Men mysigt var det. Som sagt.
Och nu. Kanske bäst av allt: Jag klarade tentan! :) Le Ef ringde mig i går och berättade att jag skrivit ett C (skit, jag hade hoppats på ett B), och att hon tyckte jag skulle vara supernöjd med tanke på att jag jobbat upptill och allt det där. Först var jag inte det. Men nu är jag det. Fan, I did it. Jag hade ju också kunnat skriva ett F. Det hade inte varit så kul. :) I am good. That's what I think.
So long. /A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar