Man skulle...

...kunna säga att jag inte sovit så bra i natt...

På pendeltåget i dag, stod en ganska tjock man, tillsammans med en inte fullt så tjock kvinna, och pratade med varann. Jag har lurarna i och hörde inte vad de sa, men plötsligt börjar den tjocka mannen att titta intensivt på mig, så till slut plockar jag ut ena luren för att se om han vill nåt. Nä, han fortsatte med samtalet riktat till kvinnan men stirrade ändå på mig. Jag blev toknervös och började undra om jag såg konstig ut på nåt vis, plockade upp fickspegeln, men jag såg ut som vanligt. När jag ska gå av vid Karlberg, flåsar han bakom mig (jag hade fortfarande inte satt tillbaka luren) och säger "Du är fin". Då låtsades jag att jag inte hörde och småsprang därifrån. Han var tjock. Han hann inte med. Blä. Jag kanske borde ta det som en komplimang, men hua, det var bara läskigt...

Köpte mig en latte och fick min glutenfria ciabatta grillad nere på Como - Underbart. Nu är det faktiskt en riktigt bra dag. :) Undrar vad det beror på... ? ;)

So long./A